Svartamasken.com - Logotype

Senaste bilderna

Midnattssolsrallyt 2017 - Fina bilder av Magnus Jakobsson
152 st bilder
Fina bilder från RallyX på Solvalla av Magnus Jakobsson
82 st bilder
Visa alla»

Annons - Test


Artikelarkivet

Tack vare Porschen blev jag inblandad i svensk racing


En, för det mesta, härlig känsla att äga en 2,7 Carrera.


Genom Mats Lindén kom jag i kontakt med svensk racing.

Som entusiast och Porscheägare gick man i början av 80-talet med i Porscheklubben, som då bestod av en mängd olika profiler med ett brinnande intresse för bilarna och bilkörning. Idag verkar inte bilintresset vara det viktigaste för denna numera gigantiska klubb. I klubbtidningen berättade ordföranden om hur han kunde sitta i timmar på en pall i garaget och beundra sin bil som hade döpts till Fiona. Andra berättade om resor till Porschefabriken i nattliga konvojer genom Sverige med en medelhastighet som imponerar än idag. Bilarna användes till det de var byggda för och resmålen var banmöten, racertävlingar och badorter med bra hålligång.




Vid ett tillfälle befann jag mig på krogen med lillbrorsan när en snygg brud dyker upp. Hon är flyktigt bekant, då jag känner hennes syster som jobbat åt mig och vi börjar prata. Efter ett tag dyker det upp en spinkig lintott med svart blick som tror att jag stöter på hans tjej. Han tar med sig henne till bordet och jag återgår till mitt sällskap. Efter middagen kommer lintotten fram och ber om ursäkt eftersom han har fått sammanhanget förklarat för sig, och vi beslutar oss för att fortsätta kvällen tillsammans. Det här blir början på många sena kvällar tillsammans och även andra äventyr då det visar sig att vi båda är ägare till var sin 2,7 Carrera.


Lintottens namn var Mats Lindén och han hade vid något tillfälle provat sin bil på bana och fått mersmak. Han var en hårding på att gasa och det fanns en bildserie på honom och den vita Carreran när han tar en kurva med endast ett av bakhjulen nuddandes vid marken. Imponerande med tanke på att det var en ren gatbil med schysst stereo, vanliga stolar - inte ens sportstolar - och trepunktsbälten.

Vid ett tillfälle skulle det åkas på Kinnekulle. Morgonen efter fest på min nattklubb gick 20-milaresan i rask takt på tjälskadade vägar och när vi kom fram var bensintanken alldeles repig av alla genomslag.
Ett par kamrater hade tagit med sig slicksen och efter montering av dessa, plus att ljuddämparen ersattes av ett par raka rör var bilen klar för race. På kvällen orkade vi inte skifta utan det blev slicks och raka rör in till krogen i Mariestad. Efter att ha vunnit på söndagen var det av med slicksen och rören, på med stereon och hemfärd.

Vår vänskap utvecklades och det var full fart mest hela tiden. Till nästa säsong skulle det laddas med tyngre ammunition. Lindén och en annan kamrat införskaffade Björn Waldegårds gamla Carrera RSR som likt många andra av dessa dyrgripar hade demolerats på rallycrossbanorna.

Nu blev det lite riktigt racerstall över det hela och ”vi” körde i SM-sammanhang. Jag blev mer och mer inblandad då Matte lovade att ”vi” skulle fixa en massa saker. ”Vi” betydde undertecknad fick jag lära mig…..


Lunchpausen var lång och trist vid dessa tävlingar och jag tyckte att teamet kunde bjuda på lunch såsom goodwill och tidsfördriv. Sagt och gjort, min nya tjejs (nuvarande fru) föräldrar hade krog i Norrköping, och där tillagades lunch för 300 personer. Min Porsche fungerade som transport och därefter var begreppet hospitality infört i svensk racing. Press, konkurrenter och många andra lät sig väl smaka och teamet blev under flera år ”centrum” inom svensk racing.

Livet lekte och det fanns inga hinder för oss. Varken Matte eller jag hade någon ”racingfarsa” så det fanns inget förnuft som stoppade oss. Till nästkommande säsong tog Matte över bilen och nu skulle vi vinna SM.

Av Eric Lindgren
F.d. medlem nr 382 i PCS









Fler artiklar

RSS icon  Prenumerera på Svartamaskens artiklar!




Senaste videoklippet

0/persb.jpg


Annons - Racing Bar TrophyAnnons - SM 11 årAnnons - aktuell motorsport