En dag på racerbanan - Erics blogg

Min gamla Mallock klar för en 100-mila hemfärd till Norge, far & son samt min yngste son. Foto: Eric Lindgren.

I SPVM sover man inte på hotell. Här i släpet kamperar ordf i SPVM. Foto: Eric Lindgren

2003 sålde jag min Mallock som jag tävlade med i Clubmanklassen. Varje år sedan dess har jag tänkt att det skulle bli ett besök när man kör SPVM, men det var först i söndags som det passade in. Mantorp ligger 12 mil från min kåk på landet och trots det korta avståndet är det svårt att slita sig från bestyren det innebär att ha ett trevligt sommarställe. I högerstolen fick jag med mig yngste sonen som inte hade varit med på Mantorp sedan 2001 när jag körde STCC-finalen.


På slingriga sportvagnsvägar åkte vi till racerbanan på Östgötaslätten, nedcabbat givetvis. Väl framme var det bara att rulla in i depån. Inga vakter, köer eller annat och dessutom ingen entré. Vi började med att ta oss upp på taket till depåboxarna där huvuddelen av publiken befann sig. De flesta där hade någon anknytning till någon tävlande trodde vi. Vi såg här det stora startfältet i Modsports med över 30 bilar. Här var det intensiv kamp - Brunstedt ledde länge i en Carrera Cup-bil men en Cobra närmade sig i rask takt men lagom när det började hetta till i kampen verkade motorn överhetta och Cobran parkerades. Brunstedt fick det då tufft värre när en Porsche 968 med en motor som nästan gav bilen vingar på raksträckan kom ikapp och förbi Brunstedt. Sedan blev det gulflagg och pacecar då det stod för mycket skrot längs banan.

Nästa klass var Racersportvagnar där man körde sportvagnsprototyper, Radical och Clubman. Det kördes snyggt och städat men p g a av den låga ljudnivån såg det inte ut att gå så fort i Pariskurvan som vi satt i ensam majestät på den ena läktaren. Även här blev det manfall då ledaren fick ge sig med mindre än ett halvt varv kvar då ena bakdäckdäcket gav upp. Ö h t så kändes det som den stora spänningen i loppen var om bilarna, där många är rena hembyggen, skulle hålla distansen ut.

Efter dessa heat var det lunch och då träffade på SPVMs ordförande Jan Nygren. Vi snackade mest projekt där Janne fick se mitt stora projekt. Janne berättade om att han jobbat med att projektera slakterier i hela världen bl a i Afganistan och Sibirien och vilka krav som ställdes på byggnader när man ska "slå ihjäl 500 grisar i timmen". Detta tyckte sonen var intressant att höra.

Vi vandrade runt i depån och träffade några bekanta, men inte så många att det blev för mycket s a s, se bildgalleriet. Att jämföra klubbracing med elitracing är som att jämföra Bukowskis och en loppmarknad. Eller som Antikrundan på tv där fynd och skrot blandas i en salig röra. Fascinerande och folkligt plus att man kommer verksamheten nära utan att vara VIP.

Bil nummer 62 i Clubman såg bekant och mycket riktigt var det min gamla Mallock. Den ägs numera av en engelsman som bor i Norge. Han och sonen tävlar med bilen som han "aldrig ska sälja" då det är en så bra bil. Vi konstaterade att finishen gjorde den till en 100-metersbil dvs den skulle inte synas närmare än på detta avstånd. På min tid var det en 5-metersbil...

Efter att ha gratulerat Leffe Lindström på som fyllde 64 år samma dag tyckte vi det var dags att åka hem. Sonen har fina minnen från RPHGP och Velodromloppen 2008 och vi tyckte att dagen hade varit trevlig. När jag skojade med honom och sa att vi, istället för att äga ett sommarställe kunde ha köpt en racerbil, husbil etc och åkt runt hela familjen på racerbanorna - då fick han något mörkt i blicken och jag fick lova honom att aldrig sälja kåken på landet.