Jag växer aldrig upp säger Stig Andervang

Efter 1500 meter i Norrköping såg Ford Escorten ut så här. Foto: Stig Andervang.

Escorten ser ut att vara på väg till skroten efter 500 meters körning i Flen. Men så är inte fallet utan just nu lappas den ihop. Foto stig Andervang.

Stig Andervang, rallyföraren som fick kartläsarna att gråta av skräck och teamcheferna att slita sitt hår under sin karriär som bl a fabriksförare på Ford, har ett hektiskt år bakom sig. Det började med ett antal tävlingar med en VOC-Volvo infor Midnattssolsrallyt och slutade med att han köpte en Ford Escort för den trimmade 4-hjulsdrivna klassen. Med den bilen, som inte har en enda WRC-detalj, blev det några tävlingar i vintras bl a en SM-tävling.


Stig lade egentligen hjälmen på hyllan i mitten på 80-talet efter en framgångsrik karriär. Istället för rally blev det båtar som intresserade Stig. Comebacken i rally skedde i Holland där Stig skördat stora framgångar och den skedde 2010 när gamla kontakter i tulpanlandet fixat en styrning i en klass med Nissan 350z-bilar. Comebacken slutade med att Stig vann klassen. 2014 blev det comeback i en Ford Escort i Midnattssolsrallyt där Stig ledde rallyt och likaså blev det ledning i MSR med en nybyggd Ford Escort 2015.

-Det var egentligen slutåkt med rall för mig, men efter att ha sålt båten fick jag en massa tid över, förklarar Stig. Det började med att jag köpte en VOC-Volvo, för övrigt den bästa klassen för den som vill lära sig köra rally, men i höstas köpte jag en 4-hjulsdriven Ford Escort.

Det blev några lyckade tävlingar med Escorten i vintras, men vårsäsongen har varit som att komma tillbaka till 80-talet för den hårdgasande Stig.



- Just nu är det bara en massa jobb med bilen berättar Stig. Det började med att jag kraschade rejält på SS1 i Norrköping efter 1500 meter. Farten var för bra men det var en sväng som blev lite för tajt. Det blev en rejäl smäll mot några träd i den luriga svängen.

- Jag anser att det som är inbucklat går att buckla ut och grabbarna i garaget hos Louis Birath i Uppsala gjorde ett bra jobb som fick bilen i stridsdugligt skick till nästa tävling som var i Flen två veckor senare.

- I Flen blev det en ännu kortare resa, då jag lyckades rulla efter 500 meter. Det visade sig att styrväxeln hade fått sig en smäll i förra kraschen och bilen reagerade inte som den skulle när jag fick en retursladd. Denna gång blev det förutom rejäla plåtskador även ett motorras då kamremmen gick av vid rullningen då motorhuven och fronten trycktes in.

- När jag berättade för min gamla mamma, som är 92 år, om dessa eskapader kunde hon inte låta bli att skratta. Hon menade att det var precis som förr när det stod skrotade bilar i trädgården och vi var livrädda för att öppna dörren då polisen ibland kom på besök för att förhöra sig om vi visste något om några nerkörda brevlådor och staket. Jag tror aldrig att jag kommer att växa upp avslutar Stig, som trivs bäst bland yngre människor som har samma inställning till rally och livet som han själv.

Av Eric Lindgren