Svartamasken.com - Logotype

Senaste bilderna

Legend Cars på Solvalla 2017 av Magnus Jakobsson
73 st bilder
STCC på Solvalla 2017 av Magnus Jakobsson
46 st bilder
Visa alla»

Annons - Test


Artikelarkivet

15 år sedan - STCC-stjärna för en helg


Mycket svåra väderförhållanden i STCC-finalen 2001. Foto: Fotografen i Avesta


Start från näst sista led i båda heaten inför fullsatta läktare. Foto: Fotografen i Avesta

Svarta Masken ställer upp i STCC-finalen 2001 för att se hur svårt det är att köra en STCC-bil, samt ge er en bild av hur långt efter en ”vanlig” entusiast blir om han får chansen. Läs storyn om en omtumlande och händelserik helg som kunde vara hämtad ur Rekordmagasinet. Här följer del 2 som handlar om tävlingsdagen.




En omtumlande lördag var tillända och efter att varit på Racing Bar till midnatt, lyckades jag somna in för att vakna vid 05-tiden. Klarvaket började jag analysera gårdagen och kunde konstatera att jag hade gjort mycket rätt men inte på ett och samma varv. Som amatör var jag nöjd med att köra en kurvkombination i full fart för att därefter nöja mig med att turiståka i nästa parti av banan. Med den vetskapen såg jag fram emot söndagens warm-up då teori skulle översättas till praktik. Mycket riktigt stämde allt mycket bättre efter att ha sovit på saken. Jag förbättrade varvtiderna med 3 sekunder, kunde hänga på övriga och notera bromspunkter, som är senare än vad man kan tro med en ST-bil, samt spårval. Jag fick även klart för mig vilket tempo som krävs för att åka fort och det var väl inte så kul information för en otränad trebarnsfar.

Efter gridshowen, där Svarta Masken fick skriva helgens exklusivaste autografer (?), var det dags för första loppet. Min plan var att släppa hela fältet och invänta sedvanliga avåkningar, bärgningar och efterföljande varv efter safety car för att därefter öka tempot. En strategi som hade fungerat bra vid årets alla övriga STCC-lopp. Mycket riktigt stod det ett par bilar efter första varvet som dock lyckades komma igång av egen kraft. Samtliga körde på slicks men efter två varv började regnet falla och tillta. Jag släppte förbi Niklas Lovén som låg efter mig p g a startsmällen, och märkte till min förvåning att det inte var några problem att hålla hans tempo. Dock började regnet bli besvärande. Slicks och hårdaste krängarna gjorde att det började bli vanskligt och som sagt en bärgning av undertecknad skulle inte uppskattas av projektets belackare. Till saken hör att jag inte hade hunnit lära mig hur man ändrar på reglagen för kränghämmarna som finns inne i kupén. Jag körde därför i depå och kunde dock konstatera att jag hade några förare efter mig i resultatlistan och kom alltså inte sist.

Lopp 2 startade i kraftigt regn och min strategi kändes än mer övertygande denna gång, när fältet framför försvann i ett stort moln där sikten var obefintlig. Något som fick mig att tänka på den tecknade Robin Hood-filmen där kalabaliken utbryter efter bågskyttetävlingen och alla kutar runt och någon utbrister: -”Vem kör det här tåget egentligen?”. Förvånansvärt nog klarade sig alla även denna gång runt de första varven och min felaktiga strategi gjorde mig ohjälpligt sist. Jag nötte på och noterar att jag håller jämna steg med gänget framför. Jag hade dock problem med imma på ruta och glasögon. När loppets vinnare Roberto Colciago varvade mig, tätt följd av Flash, efter 9 varv kände jag att mitt uppdrag var slutfört, orken samt fokus började tryta, och dessutom hade jag lurat de ”lurpassande hyenorna på ett skrovmål”. Det kändes även trevligt att kunna lämna tillbaka bilen utan en skråma till Brovallen Motorsport. Dalmasarna och jag var mycket nöjda med helgen. De för att bilen var hel och jag för att jag hade genomfört en tuff och skojig utmaning.

En Super Touring-bil är mycket lätt att lära sig att köra. Förutsatt att man har kört en snabb bil på en racerbana tidigare. Bilen är konstruerad för att kunna manövreras i ett högt tempo. Alla reglage och funktioner är optimerade för att göra det så enkelt som möjligt för föraren. Däremot är det svårt att förstå hur fort det går att köra en sådan här ”taxibil” i kurvorna, då det är en tung bil jämfört med ”riktiga” racerbilar såsom formelbilar etc. En helg räcker inte för att komma upp i det tempo som krävs. Effekten skrämmer inte, dock krävs det mycket varv på motorn för att det ska hända något. Under 6000 varv är det lata hästkrafter. När man väl har hittat tempot är marginalerna mycket små, vilket de många avåkningarna i klassen är ett resultat av. För att orka köra en ST-bil i full fart krävs det även att man har en god kondition eftersom det är fysiskt ansträngande att varv efter varv bromsa på gränsen och därefter attackera efterföljande kurva. Utvecklingen i STCC har varit imponerande de senaste åren. Fjolårets tider i toppen har kapats med flera sekunder och även långsammaste föraren i år, åker på tider som hade varit bra i fjol. Något som jag kanske inte reflekterade över när jag började planera mitt gästspel ifjol. Men i motorsport stannar aldrig utvecklingen.

Av Eric Lindgren









Fler artiklar

RSS icon  Prenumerera på Svartamaskens artiklar!




Senaste videoklippet

0/persb.jpg


Annons - Racing Bar TrophyAnnons - SM 11 årAnnons - aktuell motorsport