Stig Andervang berättar – Himalayarallyt var livsfarligt på riktigt – del 1

Delar av teamet runt RS200 med servicebilar och chasecar i bakgrunden.

Som minne av Himalayarallyt har Stig denna modellbil stående i bokhyllan.

Efter South Swedish Rally 1986 där Stig Andervang kom tvåa efter Stig Blomqvist, båda i Ford RS200, var det lugnt ett tag. Som Stig berättat tidigare rök Fords stallchef John Taylor och den hetlevrade Stig ihop när turbotrycket sänktes till rent livsfarliga nivåer. Några veckor efter den svenska tävlingen ringde dock John Taylor till Stig och frågade om han hade lust att köra Himalaya-rally som kördes i oktober.


- Jag tackade givetvis ja, berättar Stig som var åksugen som vanligt. Jag visste knappt var Himalaya låg och förstod inte varför jag fick frågan efter vårt gräl i Sverige. Men det visade sig att alla andra förare hade tackat nej och då var det bara jag som återstod för Ford. Efteråt kan man nästa tro att det var en liten hämnd från John Taylors sida då jag utmanade honom och Stig Blomqvist i South Swedish.

- Informationen jag fick om tävlingen var knapphändig men jag packade väskan och drog till London där min holländske kartis André Schoonenwolf anslöt. Då fick vi reda på att vi skulle vara borta en hel månad men att det var rejält med prispengar. Ford hade skickat två fullastade Ford Transiter, som utgjorde våra servicebilar, med båt. För André och mig var det bara att sätta oss på en jumbojet till New Dehli, under våra fötter fanns min Ford RS200 och en chasecar i form av en fyrhjulsdriven Ford Sierra som John Taylor skulle ratta.

- Väl på plats började vi inse vad vi hade gett oss in på. Rallyt var 400 mil långt, roadbooken var en katastrof. Som träningsbilar hade vi en Suzuki-jeep och de lokala konkurrenterna var inte att lita på när man frågade dem. Vid ett tillfälle skulle vi passera en 250 m bred flod och där vår ”kompis” sa att vi kulle köra var det 3 meter djupt. Men med hjälp av lokalbefolkningen kunde vi hitta vadstället där det var bara 30 cm vatten.


Himalaya-rallyt var en prövning på många olika sätt. Sträckorna var i regel 7-8 mil och den längsta sträckan var 22 mil. Rallyt startade i New Dehli och sedan bar det av ut djungeln där farorna väntade.

– När man stannade kunde det dyka upp 15 apor och en del av dem var inte så gulliga, det fanns mängder med ormar varav en del mycket giftiga samt skulle det visa sig både elefanter och tigrar. Vi hade med oss eget vatten och maten bestod till stor del av brittiska arméns ”hot can” och till frukost var det honung och müsli. Vi hade även fått några svarta tabletter som ”skulle vara bra om man behövde bli pigg”, men dessa vågade vi inte ta, avslutar Stig den här första delen av Himalayarallyt 1986.

Del 2 om Stigs Himalayaäventyr kommer den 19/10.

Av Eric Lindgren